Gjorde min första tatuering som 30 åring – sen spårade det

Hej och välkomna hit! Här ska jag vara mer personlig, mer spretig och mer utförlig. Tänker att ni allra flesta hittat hit från Instagram och jag älskar Instagram men vill inte att den plattformen ska äga mig. Som i ett förhållande. Ingen ska äga någon hur mycket en än älskar. I en relation behöver en (ofta) också egentid och det här blir min egentid med er. Utan att Instagrams algoritmer bestämmer om min bild får synas eller inte. Så från och med nu kommer vi kunna ses här också!

Låter det spännande? Följ mig här så får du mejl så fort jag uppdaterar. En gång om dagen ska ni få höra något från mig här. Och vi börjar med en lära känna fas! Jag brukar ofta undra hur ni uppfattar mig utifrån den bilden jag ger på Instagram. Speciellt om någon fin själ kommer fram på stan och berömmer mig för det jobb jag är. Då undrar jag alltid om jag levde upp till bilden. Och en annan sak: när jag ser en kändis på stan tänker jag alltid att den är mkt kortare än vad jag trott. Jag är 161cm lång så ni vet. 161cm lång och massor av tatueringar. Och på tal om tatueringar så tänker jag börja vår lära känna fas med att berätta om hur det gick till när jag tatuerade mig första gången och hur det gick sen. Jag var 31 år gammal och hade fram tills dess aldrig trott att jag skulle bli en tatuerad person.

Om du inte har tatueringar undrar du säkert hur det känns att tatuera sig? Det gjorde jag! Och det var det som drev mig till den första tatueringen, ett yttepyttelitet hjärta. Jag gick och gjorde den på en lunchrast tillsammans med två andra kollegor. Den ena kollegan blev så inspirerad att hon också gjorde sin första tatuering några veckor senare. Hennes fortsatta tatueringsresa spårade inte lika mycket som min dock.

Först kände jag mig nöjd och gick stolt runt och berättade att det här minsann var min FÖRSTA och SISTA tatuering. Att jag inte alls var en sån som fastnade i tatueringsträsket. Tji fick jag.

Ett år senare gör jag en till (döskalle som är i bild ovan) och sen fortsatte det i rasande fart. Andra tatueringen var någon slags magisk inkörsport till jättemånga fler.

Nu ska jag visa er dem:

Minns ej ordningen men tror jag gjorde triangeln innan handgranaten så börjar att berätta om triangeln. Den står för mig och mina två barn, jag har varit ensam med dem sen minsta var 1 och äldsta var 3 år och det fick bli förevigat med varsitt hörn. Handgranatens historia har ingenting med ilska och krig att göra, den har fått vara mitt skydd mot att bli behandlad som gullig liten tjej. Jag har nämligen alltid fått höra att jag ser så ung ut och blivit behandlad därefter, tänkte att en handgranat skulle få folk att sluta behandla mig som 14 men det hjälpte ingenting. Kände mig ändå stärkt av tatueringen, det gör jag av alla. det är som att de har någon slags magiskt kraft.

Nu inser jag att jag hoppade lite i tiden, för den här gjorde jag faktiskt innan både handgranaten och triangeln. Jag trodde det skulle va hellugnt att tatuera mig på revbenet men det fick jag äta upp 1000 gånger om. Det var en av de värsta smärtorna jag varit med om. Bortsett från tarmvred och föda barn. Var dessutom på semester och smålullig på cava dygnet runt. Inget jag rekommenderar. Men fin är den. Älskar den. Men är livrädd för åska så vet inte hur det går ihop. Alltså så livrädd att jag hoppar till om det åskar i en film på tv.

Och på tal om semestertatueringar så är den här också gjord på semester på samma ställe i Barcelona. Har gjort tre på samma ställe i Barcelona och när ägarna till den studio flyttade till Stockholm och öppnade här gjorde jag en fjärde. Här hittar du deras fantastiska ställe. Stjärnan är en anarkistisk symbol.

Lejonet ovan är den tredje tatueringen i Barcelona. Hade inte sett motivet innan men mejlat med tatueraren att jag ville ha ett lejon i hans stil. Blev så himla nöjd när jag såg skissen. På bilden bredvid syns min halstatuering som också är ett kattdjur. Ångrar inte en sekund att jag gjorde den eller några av mina tatueringar. En halstatuering har inte varit något som helst hinder för mig i arbetslivet som många tror. MEN. Jag jobbar i en kreativ bransch och klär mig väldigt normativt i övrigt så kommer kanske enklare undan än om en jobbar på ett annat slags jobb och inte klär sig enligt normen. De tatueringarna som syns på armen kommer i tydligare bild här:

Döskallen byggdes ut och andra armen fick en paus, play och fast forward. För mig är det så livet ska levas. Aldrig stanna, aldrig titta tillbaka. Och då menar jag att inte fastna i mönster eller ångra något du inte kan ändra på ändå.

Nu hoppar vi tillbaka till semester igen! Den här gjorde jag i London på ett drop-in ställe. Dyr droppe blev det eftersom alla tatueringsställen har ett minimipris på runt 1000kr. Men kunde inte låta bli. Den är en del av loggan till det dj-crew jag tillhörde då.

Jag har också provat på att tatuera mig själv och en kompis. Det är jättejättesvårt och efter den kvällen har jag en enormt stor respekt för tatuerare, det är verkligen en konst. Herregud va duktiga de är.

Ser ni tatueringen på den här bilden? :))) Det var den jag gjorde själv. Min signatur. Det var nämligen så att min kompis skulle tatuera en illustration jag ritat och ville att jag skulle signera den på hennes hud. Kände in att jag ville göra den signaturen utan att ha provat själv så därför gjorde jag signaturen på mig först. Hon fick bara ett J sen när jag insåg hur svårt det var haha.

Här är två delar av en stor tatuering jag gjort på mitt ben. På bilden till höger syns den när jag hade gjort andra sittningen av tre. Tog lång tid att göra klart men den sitter runt hela benet så fullt förståligt. Nästan alla frågar vilken stad den föreställer, det är en fantasistad. En drömstad.

Här är hela tatueringen klar!

Hade gått och tänkt på munnen länge och sen när jag gjort den dyker det upp munnar överallt på kläder?! Visst är det knäppt när en går runt och tror att en har en unik idé? Händer mig jämt! Men pizzan är faktiskt unik, eller halvunik för det finns en person till som har exakt samma, min före detta kollega (om han inte tatuerat över den nu haha). På flyget ner till en jobbresa i Italien utmanade jag flera kollegor att göra en gängtatuering, en antog den och det är fortfarande sjukt kul att tänka på. Siffrorna under är en nota som blev knas sista dagen i Rom.

Har nog gjort lika många tatueringar utomlands som på hemmaplan. Mitt anarkist A på benet gjorde jag i Marseille. Fick rabatt när jag visade motivet.

Tunnelbanevagnen fick jag ingen rabatt på, men ett presentkort från min syster och vänner betalade en del av den. Bästa presenten! Och så coolt motiv, ritade av en vagn av de gamla tunnelbanetågen i Stockholm på uppmaning av min syrra som jag tror älskar den lika mycket som mig.

Kaninen med döskalle och dinosaurien är två av mina senaste. Kaninen såg jag på instagram som flash hos Stademonia och skrev direkt ett PM. Dinosaurien hade jag gått och tänkt på ett tag , det är Cera från filmen: ”Landet för länge sen”.

Nu tror jag att jag fått med alla. Det blev några fler än det där första hjärtat… men just nu känner jag faktiskt inget sug. Får se när och om det kommer tillbaka. Hur ser din tatueringshistoria ut? Om du har någon vill säga 🙂