Igår gjorde jag en adbust med denna bildtext:

Vi har alla olika förutsättningar och många kan inte ens ta det lugnt på jobbet utan risken att bli av med det. Men tänk om vi kunde få ha det tvärtom. Att livet utanför jobbet är det vi ska orka med, att kunna prioritera de som står oss nära eller det vi älskar att göra. Jag tror inte att världen kommer stanna upp och bli kaos om vi jobbade mindre. Om vi har färre arbetstimmar och dessutom omfördelade arbeten, tog bort onödiga konsumtionsproduktion och reklam för det till exempel skulle det till och med gynna miljön. Och för att ta den tanken ännu längre så skulle vi ha mer tid att planera mat efter säsong, och ta tillvara på rester. Bara för att låta tankarna springa iväg lite. Ta en extra lång kafferast och fundera på den här frågan: vad skulle du göra om inte jobbet tog en så stor del av din tid?

I kommentarerna fortsatte jag med frågeställningar:

Här kommer fler tankeställare: varför har vi prestationsångest? Varför finns det en status i att jobba mycket? Varför hör vi barn säga att de är stressade?

Och fick en fantastisk respons av människor som tycker samma. Tänkte jag ska utveckla mina tankar lite mer här på bloggen. Eller svamla vidare kanske jag ska säga 😁

Jag har alltid haft ångest kring jobb. Att vara ”inlåst” av en chef på ett kontor för att göra relativt meningslösa saker. Med meningslösa saker menar jag sånt som inte är viktiga för min överlevnad. Indirekt är det ju viktigt för min överlevnad eftersom jag får pengar för att köpa mat men hade arbetet varit närmare kopplat till min överlevnad hade jag kanske sett större mening med det.

Dessutom går inte den större delen av lönen till överlevnad. Mycket går till konsumtion av onödiga prylar. Prylar som vi upplever att vi måste ha för att passa in. Senaste modet, nyaste kylskåpet och väggarna hemma i säsongens färg.

Och det sjuka i det hela är att det är företagen många av oss jobbar på som skapar det behovet hos oss.

Är så klart medveten om att inte alla har råd att konsumera utöver överlevnad men det är ganska många som kan och det är de som kan som håller igång karusellen.

Det är ganska spännande att tänka tanken på vad som skulle hända om vi provade karusellens stoppknapp, om vi slutade ge den bensin. Om vi, som någon skrev i kommentarsfältet: ”jobba så lite vi har råd med”. Hur skulle samhället förändras om vi värdesatte tid mer än pengar? Om vi beundrade de som jobbar lite mer än de som jobbar mycket? Om sovmorgon var coolare än att hinna träna på gymmet innan jobbet börjar kl 8?

Tänk på det!

Ps. Bilden längst upp gjorde jag för ca 5 år sen när jag jobbade med mitt projekt Angry Animals – work to live or live to work.