För några år sen var min arbetsplats Aftonbladet och en av mina arbetsuppgifter var att rubriksätta. Minns inte om jag någon gång använde ordet chock i rubriken men det ordet kommer antagligen alltid vara förknippat med min tid på bladet. Jobbade där i fyra år tills jag tröttnade på att klamra mig fast med näbbar och klor vid varje omstrukturering och sa upp mig. Hann med 10 chefer den tiden.
Men åter till rubriken som kändes relevant för den senaste tiden. Jag orkar nämligen ingenting och tycker tiden går megafort. Fast har egentligen gjort jättemkt men andra saker än jag brukar. Förlåt för tjat, men att flytta in i lägenheten har varit en sån sak. Ramón (min kille) tog ledigt hela förra veckan för att hinna komma iordning och ändå är vi inte klara. Tog liksom en hel dag att sätta upp tre rullgardiner haha. Den här veckan blir mer vigd åt jobb. Och så ska jag till frisören för första gången på tre år!
Jag hatar att gå till frisören, känns lite som att gå till tandläkaren förutom att det gör ont i själen istället för i munnen. Blir liksom aldrig helt nöjd när jag klipper mig. Kanske har svårt för förändringar när det handlar om mitt utseende? Hur som så lovordade en kompis denna frisör som jag bokat tid hos, håll tummarna!
Mina tummar har inte tagit några relevanta bilder till detta blogginlägg så vi kör några irrelevanta 🙂
Receptet kom från den här boken som jag älskar!