För några veckor sen klickade jag förbi en serie med samma namn som rubriken till blogginlägget. Blev nyfiken men gjorde ingenting åt det. Några veckor senare får jag en kommentar på Instagram som bland annat nämnde tiny house movement och då bestämde jag mig för att göra lite research.

Jag hade redan listat ut att det handlade om att bo mindre för att spara pengar. Bli minimalist, bli mindre beroende av pengar. Större frihet. Jag vurmade för det förut, bodde i en etta med mina barn i fem år för att kunna bo kvar på södermalm eftersom jag älskade att ha allt nära som ensamstående med två barn. Kände mig aldrig ensam där.

Men när barnen blev lite äldre orkade jag inte stå emot samhällets normer längre och vi flyttade till en trea i förorten. Det var fantastiskt med så mycket yta. Men tomt. Så jag började fylla lägenheten med massa grejer, gick på loppis så fort jag fick chansen.

Sen började den lägenheten också kännas liten. Dels för alla saker jag skaffat men också för att jag träffat en kille som halvt flyttat in. Så vi bestämde oss för att skaffa större och flyttade till en nyproducerad 4:a med gigantisk balkong och lika gigantisk hyra. Och det är ungefär en månad efter den flytten jag snubblar över tiny house movement.

Efter att ha googlat är idén lika enkel som jag tänkte att den var från början, du väljer att bo litet för att spara pengar och i många fall spara på miljön. Just de här husen ger också en annan typ av frihet än bara den ekonomiska, husen står på hjul så du kan flytta vart du vill när du vill. Eller så länge lagen tillåter dig. I USA gäller olika regler i olika stater, i Sverige har jag ingen aning.

Det låter sunt och smart men tanken på att bo litet med snart tonåringar känns inte så lockande. Och jag har en känsla av att i en viss tid av livet, när barnen är från 8 år tills de flyttar hemifrån, behövs större boende. Jag tror yta minskar bråk och att det behövs yta för läxläsning. Eller så är det bara en social konstruktion, vi människor har alltid levt på litet yta tills för några årtionden sen. Är det kapitalismen som gjort att vi tror att ju större ju bättre för vårt mående? Jag vet faktiskt inte.

Jag har alltid varit nyfiken på alternativa livsstilar, att leva utanför normen. Och kommer definitivt att fortsätta läsa allt jag kommer över som inte innehåller villa, vovve och volvo ingredienserna. Men jag kommer bo kvar i min svindyra stora lägenhet tills jag hittar något jag verkligen tror fungerar för mig och min familj.

Är du sugen på att läsa mer om tiny houses kan du klicka här. Eller göra en googling, finns hur mycket som helst att läsa.