Hejdå helgen, vill aldrig mer träffa just dig

Den här helgen sög nämligen. Började med ett betydelselöst tjafs vid matbordet och sen var mitt humör KATASTROF. Grät mer eller mindre hela dagen igår. Längtar extremt mycket till den här graviditeten är över. Tills jag får tillbaka min kropp delvis i alla fall. Längtar efter att kunna ta promenader, att orka laga mat och böja mig ner för att ta på mig strumpor. Eller det där med att kunna sova utan att det gör ont. Det är den biten som jag tror får energin att ta slut. Och är energin är slut då gråter jag av utmattning. Det är som att det inte finns något skydd kvar mot något alls. Att huden är så tunn att den spricker om jag tar på den.

Idag vaknade jag till regn och blev glad. Normalt älskar jag solen men nu vill jag ha regn och mörker. Jag vill ligga under en filt medan vinden viner utanför fönstret, värma fingrarna på en kopp med havrelatte. Längtade inte ens efter solsken när regnet piskade i mitt ansikte påväg till barnmorskan i förmiddags. Känner mig mycket lugnare när vädret är dåligt, som att världen är lika långsam som jag är.

Har blivit lite bortskämd de senaste dagarna. Ramón gjorde fattiga riddare och smoothie i fredags. Zoe bakade bullar i söndags. Men mat är tyvärr inte vad det brukar vara nu när jag är gravid. Inget är speciellt gott eller äckligt. Har en neutral inställning till mat som är skittrist och gör det svårt att få i mig tillräckligt. Eller, bebisen tar det som den behöver så jag får absolut i mig tillräckligt för graviditeten men min energi sinar istället. Längtar till jag gillar mat igen! Ser mycket fram emot att vara hungrig pga amning 😋

Ser också fram emot att mina projekt hemma tar slut. Eller helt slut kommer de ju aldrig ta men de största jag dragit igång nu i höst inför bebis. Boandet. Har blivit tusen gånger mysigare och praktiskt. Håller till exempel på att måla luckorna till mitt butikslager jag byggt. I rosa. ”I din favoritfärg” sa jag till Ramón lite ironiskt och fördomsfullt. Han svarade att ”ja den är fin, som bubbelgum” och jag fick mentalt slå mig på fingrarna. Alla vi har massor av fördomar som vi inte tänker på. Beteenden vi inte lägger märke till. Som att kommentera hur mycket och vad andra äter. Eller att ursäkta vad vi själva äter. Gjorde en adbust av det så alla som åker tunnelbana vaknar upp och börjar tänka efter.


Share this post: 

Be the first to comment “Hejdå helgen, vill aldrig mer träffa just dig”

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.