Kategori: Vardag

Den här helgen sög nämligen. Började med ett betydelselöst tjafs vid matbordet och sen var mitt humör KATASTROF. Grät mer eller mindre hela dagen igår. Längtar extremt mycket till den här graviditeten är över. Tills jag får tillbaka min kropp delvis i alla fall. Längtar efter att kunna ta promenader, att orka laga mat och böja mig ner för att ta på mig strumpor. Eller det där med att kunna sova utan att det gör ont. Det är den biten som jag tror får energin att ta slut. Och är energin är slut då gråter jag av utmattning. Det är som att det inte finns något skydd kvar mot något alls. Att huden är så tunn att den spricker om jag tar på den.

Idag vaknade jag till regn och blev glad. Normalt älskar jag solen men nu vill jag ha regn och mörker. Jag vill ligga under en filt medan vinden viner utanför fönstret, värma fingrarna på en kopp med havrelatte. Längtade inte ens efter solsken när regnet piskade i mitt ansikte påväg till barnmorskan i förmiddags. Känner mig mycket lugnare när vädret är dåligt, som att världen är lika långsam som jag är.

Har blivit lite bortskämd de senaste dagarna. Ramón gjorde fattiga riddare och smoothie i fredags. Zoe bakade bullar i söndags. Men mat är tyvärr inte vad det brukar vara nu när jag är gravid. Inget är speciellt gott eller äckligt. Har en neutral inställning till mat som är skittrist och gör det svårt att få i mig tillräckligt. Eller, bebisen tar det som den behöver så jag får absolut i mig tillräckligt för graviditeten men min energi sinar istället. Längtar till jag gillar mat igen! Ser mycket fram emot att vara hungrig pga amning 😋

Ser också fram emot att mina projekt hemma tar slut. Eller helt slut kommer de ju aldrig ta men de största jag dragit igång nu i höst inför bebis. Boandet. Har blivit tusen gånger mysigare och praktiskt. Håller till exempel på att måla luckorna till mitt butikslager jag byggt. I rosa. ”I din favoritfärg” sa jag till Ramón lite ironiskt och fördomsfullt. Han svarade att ”ja den är fin, som bubbelgum” och jag fick mentalt slå mig på fingrarna. Alla vi har massor av fördomar som vi inte tänker på. Beteenden vi inte lägger märke till. Som att kommentera hur mycket och vad andra äter. Eller att ursäkta vad vi själva äter. Gjorde en adbust av det så alla som åker tunnelbana vaknar upp och börjar tänka efter.

Dagarna är helt okej, jag överlever att inte kunna gå speciellt mycket och att behöva byta ställning för att minska smärtan. Men nätterna. Fyfan va jobbiga de är. Vaknar ungefär en gång i timmen pga ont. Vänder mig om, sover en stund till och sen vaknar jag pga ont i den sidan också. Så håller det på hela natten tills jag inte står ut mer och går upp.

Men igår gick jag till sjukgymnasten för första gången och det gav mig lite hopp. Fick TENS, akupunktur, massage och massa tips på hur jag ska och inte ska röra mig. Hon sa att vi kommer kunna minska smärtan och det känns sjukt hoppfullt. För orkar inte att inte sova de sista veckorna av graviditeten.

En annan sak jag gjorde igår var att låta Ramón prova lakrits för vet inte vilken gång i ordningen. Tycker han ska lära sig att gilla mitt favoritgodis hahaha. Så här såg det ut:

Inte så lyckat med andra ord. Men skam den som ger sig!

Jag var varit vaken sen 06 så en kan säga att jag maxar helgens timmar haha. Hoppas jag ej maxar denna graviditet med att gå över tiden. Men borde inte pga både Zoe och Lily är födda innan beräknat datum. Håll tummarna.

Även om det är långt kvar hehe.