I natt drömde jag att jag fött bebisen. Satt och väntade på att Ramón, Zoe och Lily skulle komma hem med den. Mindes ingenting från förlossningen, inte ens hur allt började, total minnesförlust. Skitjobbigt! Och helt klart en stressdröm. Bebisen var nämligen lugnare än vanligt i går kväll och då sätter alltid mina tankar igång. Att den skulle dö i magen är värsta skräcken. Men att den rör sig mindre en dag betyder att den rör sig lite hela tiden ändå. Har en extremt aktiv bebis i magen. Önskar bara att jag kunde njuta av dagarna när den bara buffar mjukt och inte försöker sparka sig ut 😁

Men nu är det inte långt kvar tills det är dags för bebis att komma ut. Ska eventuellt hämta barnvagnen idag. En barnvagn som fyra barn använt. Känns så fint att vår bebis ska få ligga i samma vagn som barn till mina vänner som nu går i skolan.

Andra barn i världen kanske aldrig får åka vagn eller börja skolan. Tänker på barnen i Syrien som attackerats av Turkiet. Tänker på hur vår vardag här rullar på medan deras är fullkomlig kaos. Gjorde en adbust igår för att påminna om hur många av oss som önskade fred på jorden när vi var små men som nu knappt tänker på kriget. Sen pratade jag och mamma länge om vad vi vanliga människor kan göra för att hjälpa och/eller protestera, och att det sist nämnda är så viktigt. Det måste höras att vi inte är okej med krig.