Har hört så många konversationer om pappor som ska va föräldralediga i sommar. Bara i sommar. Årets skönaste tid att va ledig på. Årets smidigaste utan vinterkläder och iskall snö eller piskande regn i ansiktet.

Jag har hört nästan lika många konversationer om hur kvinnor faktiskt väljer själva att vara hemma med sina barn för de älskar sina barn. De tar gärna på overallen i snöslasket.

Om att vilja ha hela föräldraledigheten kan inte mätas i kärlek. Du älskar inte ditt barn ju mer du är hemma. Men jag tycker faktiskt att det är kärlek att låta/tvinga pappan att ta halva tiden.

Varför? Jo för att du ger ditt barn en bra relation med sin andre förälder. Barnet får en trygg anknytning till båda från start och jämlikheten tenderar att vara mycket bättre i de relationer en delat lika i från början. Alltså, det är större sannolikhet att en också delar lika på till exempel vab och matlagning.

Sist men inte minst så är det så många som vill bestämma själva, som tycker det är frihetsberövande att inte få välja vilken förälder som ska va hemma. Att ett visst antal dagar är öronmärkta till pappan. Men det är svårt att genomföra samhällsförändringar på individnivå. Det är svårt att låta individen bestämma allt själv.

Människor är för egoistiska för att bestämma vissa saker själva. Som att minska flygandet, dela lika på föräldraledigheten eller jämna ut klassklyftorna. Det måste ske på en högre nivå.

Och det går framåt, fler och fler pappor är hemma med sina barn innan de fyllt 2 år. Även om de än så länge bara är knappt 30%.