Guuud vad svårt jag haft med att va offentlig med min graviditet. Känt mig som den mest introverta personen med högst integritet på hela jorden. Jag har inte velat berätta för hela världen samtidigt som jag också velat det för att slippa konstig stämning ju mer magen växer. Med oversize går den fortfarande att dölja men vill inte mer, den är för fin för att va under en stor tröja 24/7. Den förtjänar rampljuset nu.

Livet är ingen spikrak väg, det har jag lärt mig ju äldre jag blivit. Mycket blir inte som en tänkt. Som det att jag aldrig mer skulle ha barn. Var inte så svårövertalad. Känns superfint att få äran att vara mamma till ännu ett barn, 10 år efter senaste. Känns också som att jag är nybörjare på att vara gravid. 10 år är lång tid!

En bra grej med att vara offentlig med bebisbulan är att jag kan vara mer ärlig i mina texter. Inte för att precis allt i mitt liv kretsar kring en växande mage men den tar sin plats. Den är närvarande hela tiden.

Har antecknat under första tiden och tänkte att ni skulle få ta del av de tankarna. Det och allt framåt med såklart. Om att bilda ny familj. Det är inte helt lätt men väldigt spännande.