Det känns som att det är lika mysigt som jobbigt med sommarlov. Men det blir lite lättare för varje år eftersom barnen är mer självgående. Ja inte minsta såklart men omhändertagandet av henne pågår ju dygnet runt sommarlov eller inte. Och jävlar vad hon håller låda. Eller, hon är en lugn och nöjd bebis som skrattar åt allt dock är hon inne i en vakna varannan timme och vill amma period. Älskar inte det men är nöjd att hon somnar om direkt när hon ätit.
Tillbaka till de stora barnen som i år har den stora lyckan att ha kusinerna i närheten vilket innebär ungefär 1000 gånger mindre uttråkade barn. I går gjorde de smycken av lera hela dagen och idag påbörjades projekt skejta.
Vi vuxna pusslar på så gott vi kan. Jag jobbar som tusan eftersom corona satte stopp på en hel del inkomster. Går upp innan alla andra på morgonen och kör så mkt jag hinner och orkar om dagarna. Längtar efter helg och några dagars ledighet om en vecka eller två.
Men innan helg ska jag sätta mig i vår rosa sammetssoffa, titta på Netflix och äta Ahlgrens elbilar. En ny favorit som resten av familjen hatar. Perfekt.
Eller just ja, måste först berätta om mitt nya projekt: en tant i veckan. Det går helt enkelt ut på att jag ska måla och sätta upp en tant på stan varje vecka. Hittills har jag gjort två, de ser ut såhär:
I natt har jag inte fått sova speciellt många timmar. Bebisen har velat amma varannan timme och när jag sovit har jag drömt stressdrömmar. Jag har bland annat varit med om jordens undergång och glömt passet hemma. Nu är jag den enda som är vaken hemma för kunde inte somna om vid senaste amningen klockan 07.30. Grannen är däremot vaken och spelar musik på högsta volym. Så jag har gjort mig en kaffe, sitter i sängen och lyssnar på låtar som någon annan valt. Helt okej musikval.
När bebisen var nyfödd var det runt 4 timmar mellan nattamningarna. Ju äldre hon blivit ju mer spårar det och nu är det inte ovanligt med nätter när hon vaknar varannan timme. Händer bara då och då att hon bjuder på 4 timmars sammanhållen sömn. Det är skitjobbigt. Min energi kommer ta slut snart.
Nu spelar grannen Bob Marley: ”Don’t worry about a thing ’Cause every little thing gonna be alright Singing’ don’t worry about a thing ’Cause every little thing gonna be alright”. Och vill så gärna hålla med för jag vet att det är så. Jag vet att sömnbristen inte kommer vara för evigt. Bebistiden är kort men sjukt intensiv. Och extremt prövande för förhållandet. Vill så gärna hälla min kopp kaffe över bebispappan som ligger och snarkar bredvid. Känns orättvist att han kan sova fast jag borde unna honom det. Han kommer ju orka ta hand om bebisen på dagen när inte jag orkar. Men ändå. Kanske får låtsas att det är en fluga i hans ansikte?
Har velat skriva här så många gånger det senaste halvåret men har överskattat mitt ork. Är på en sån bra och rolig plats i mitt liv men så finns det inte energi eller tid över till allt det roliga och det gör mig besviken och frustrerad. När Corona dessutom kom och tog över allas vardag har det blivit tuffare att vara egen företagare. Allt blev avbokat, pengarna sinar och stressen över att komma på nya sätt att få in pengar till hyran är jobbig.
Nu på förmiddagen har jag och min syrra lovat barnen att gå iväg på en lång promenad. De ska ordna morsdag firande. Inte mig emot. Idag ska jag bara göra saker jag tycker om. Förutom betala räkningarna, för de har jag såklart sparat till absolut sista sekund. Som vanligt.
Allt känns skitbra. Trivs fantastiskt bra i vår nya lägenhet och jag har skaffat en superfin lokal till mitt företag i samma hus vi bor i. Där ska jag bland annat ha ett litet screentryckeri. En dröm! Men mitt i allt, förutom Corona så fick jag någon slags allergireaktion som tagit all kraft och energi. Så himla tråkigt eftersom jag är så sjukt pepp på livet just nu.
Mitt ansikte fullt av nässelutslag 🙁
Så nu ska jag försöka ta det lugnt eftersom jag inte kommer bli frisk av att stressa runt, utan snarare kommer förvärra allergin. Det är inte lätt. För älskar att ha massor att göra. Speciellt nu när det står roligheter och knackar på dörren. Tur jag har en bebis som hjälper till att ta det lugnt när hon ammar. Försöker djupandas och njuta av att livet i den takt min kropp vill att vi ska köra. För allt har sin tid och jag kommer hinna göra allt jag vill.
Herregud va länge en är gravid! Skulle nämligen vilka påstå att graviditeten fortsätter i dryga tre månader efter förlossningen. Samtidigt som bebisen anpassar sig till livet utanför magen. En extremt intensiv period.
Men nu jävlar börjar jag se ljuset. Läste någonstans att det är nu det börjar kännas som en är bästa kompis med bebisen, att vi har lärt känna varandra så pass att det känns lugnt att gå ut och ta en fika. Exakt så känns det. Har inte alls varit sugen på att vara ute på lokal, men nu är jag trygg med det. Senast idag åt jag och Ramón på restaurang medan stora barnen hängde med mormor. Och det är väl tur att jag börjar känna så, för nästa vecka bär det iväg på en liten föreläsningsturné.
Sen blir det fokus på utställningen jag ska ha i Ljusdal och däremellan kanske vi startar ett till litet familjeföretag. Vågar inte säga vad det ska bli än för vi vet ju inte helt säkert men älskar om vi lyckas ro hem det!
Innan vi säger godnatt bjuder jag på de senaste bilderna från mobilen!
Han lekte skräckfilm med barnen och deras kusinerAmma, amma, ammaEfter helgfrukost
I fredags fick jag en allergireaktion på något som jag fortfarande inte vet vad. Men så pass att jag åkte till akuten för andningsbesvär. Allt gick bra med medicin och blev hemskickad med ännu mer medicin som skulle tas i fem dagar. Efter tre har jag gett upp. Blev nämligen en icke fungerande människa, megatrött och fumlig. Så nu hoppas jag att kroppen inte bestämmer sig för att reagera på något konstigt igen, för syftet med medicinen var att få kroppen lite mindre nervös.
Mitt i allt är det sportlov. Med barn som just börjat ny skola. Kändes så fantastiskt att ha dem i skolan efter två veckors uppehåll pga flytten och så vips är de hemma och behöver underhållas igen. Ibland tycker jag loven är lite väl många.. tänker att skolan borde ta bort några lov till förmån för läxläsning i skolan. Hatar nämligen läxor pga orättvisan med dem. De ger inte barn samma förutsättningar. Har du till exempel föräldrar som inte pratar svenska blir läxor svårt.
Nu ska jag smyga upp ur sängen, bebisen ligger halvsovande. Tänkte hinna ta en dusch innan hon vill amma igen. Men först ska jag bildsätta det här inlägget med henne eftersom hon är den enda som fastnar på bild just nu 😁
Det sägs att bebisar inte kan le medvetet förrän efter ca fem veckor, men den här ungen har gett oss strålande leenden sen hon föddes. Och sovit på nätterna. Vilket har varit nödvändigt för överlevnad. Eller så hade vi kanske inte gjort det vi gjort nu om hon haft kolik, det går ju inte att veta.
När hon var 4 dagar kollade vi nämligen på en lägenhet jag ramlade över som höggravid. En lägenhet som inte dyker upp så ofta så kände att är det någon gång vi ska testa att flytta närmare familjen så är det nu. Så vi tog chansen och den 31 januari gick flyttlasset till en 142kvm stor lägenhet med öppen spis och balkong mitt i Norrtälje. Nu har vi 10 minuters promenad till min syrras familj och mormor en kort bilresa bort.
Det är en stor omställning för hela familjen, läskigt att byta stad även om det bara är en timme från Stockholm. Jag håller andan lite och hoppas att det kommer vara lika bra för vår familj som jag hoppas. Och hittills har det varit supermysigt, vi har bland annat delat middagsansvar med min syrras familj och mamma. Älskar att inte ha middagen hemma varje dag!
Tappade lusten att skriva. Tappade lusten till allt i slutet av graviditeten. Det var så sjukt tungt. Sen kom bebisen och med den nya vardagen som trebarnsmorsa. Eller rättare sagt, som arbetande mamma till tre barn varav ett pyttelitet. För även om hennes pappa också är hemma så är det jag som drar största lasset på grund av amningen. Men vi är ett bra team. Hela nya familjen, vuxna som barn.
Så kom jul och nyår. Hade inte en tanke på att det kunde vara bra att köpa julklappar innan bebisen kom så dagarna innan sprang vi omkring och sista minutenshoppade. Trots det, eller kanske på grund av tidsbristen blev det de mest uppskattade julklapparna någonsin.
Nyår firades hemma med film i soffan. När raketerna smällde utanför fönstret pausade vi filmen lite för att titta på färgspektaklet. Sen kollade vi klart på filmen och somnade med pirr i magen inför det nya året.
Några dagar senare fyllde jag 39 och fick uppleva den finaste födelsedagen jag kan minnas. Och mitt i allt det här så bestämde vi oss för att flytta. Igen.
Den här gången åker lastbilen med alla våra grejer lite längre bort. Det känns läskigt men också helt rätt.
Men mer om det, om förlossningen och min nya bok lite senare. Nu ska jag zooma ut från skrivandet och in i familjelivet igen med hopp om att skrivarlusten och kreativiteten sakta kommer tillbaka nu. Det känns så.
I dag fyller Lily 10 år, det är alltså 10 år sen senast jag födde barn. Och nu är det snart dags igen. Tänkte jag ska berätta om dagen när hon föddes, eller så mycket jag minns i alla fall. 10 år är lång tid. Mycket har hänt sen dess. Jag blev ensamstående kort efter hon föddes, bytte yrkesbana, flyttade till en pytteliten men fantastisk lägenhet, lärde känna ännu mer fantastiska människor.
Det var en ny period i mitt liv, en period som både varit den jobbigaste men också den roligaste. Extremt utvecklande, växte flera centimeter under 7 år. Sen träffade jag Ramón och inledde en ny period av mitt liv. Visste du att alla kroppens celler är utbytta efter 7 år. Cool tanke tycker jag. Och älskar att bli äldre på grund av all erfarenhet som gör det enklare att leva.
Men nu backar vi i tiden. Precis som idag så var dagen hon föddes en klassisk höstdag med blåst och regn. Dagarna innan hade jag haft mycket förvärkar och kände mig enormt redo för förlossningen. Hon var beräknad på kanelbullens dag men jag var helt säker på att hon skulle komma innan eftersom Zoe gjort det. Zoe som blev hämtat av min syster och hennes familj under förmiddagen. Strax därefter åkte vi till SÖS med regelbundna värkar som gjorde ont i varje litet gupp taxin gjorde.
Blev inskriven och fick bada! Tror jag var öppen 4cm då. Älskade badet men fick tyvärr inte bada så länge eftersom hennes hjärta slog så fort. Hade öppnat mig fort också visade det sig på kontrollen när jag fått gå ur badet.
Utan varmt vatten blev lustgas smärtlindringen. Hade bestämt mig innan för att inte ta epidural pga dålig erfarenhet av förlossningen med Zoe. Och jag är extremt nöjd med det beslutet. Smärtan var jobbig men hanterbar och att få känna krystvärkar gjorde den här förlossningen helt annorlunda. Kroppen visste hur den skulle göra och jag kände en sån enorm kraft.
Veckan innan hade jag varit på tillväxtultraljud eftersom de misstänkte att hon var stor. 4600gram gissade de då. Plus minus 1000gram. Var minst sagt livrädd för att trycka ut ett så stort barn. Men det gick, cirka två timmar efter vi kommit in la sig en av barnmorskorna på min mage och tryckte vid en krystvärk och vips så var hon ute. Prick 4600gram.
Efter kände jag mig inte alls lika överkörd som första gången. Jag blev sydd litegrann och åt den fantastiska smörgåsbrickan. Sen kom det tråkigaste och jobbigaste beskeden av alla: jag skulle behöva stanna ensam på BB på grund av platsbrist. Hade så mycket ångest den natten och har skrivit i mitt förlossningsbrev att jag kommer ta mitt barn och åka hem direkt om det händer den här gången också Vill inte uppleva den ångesten igen. Men nu förtiden kanske en ska bli glad över att ens få en plats att föda på. Ramón berättade om en som fick åka till Södertälje förra veckan pga fullt på alla förlossningar i Stockholm. Rädd för det också. Men peppad på att föda.
Dagen efter bad jag om att bli utskriven om och om igen. De ville först inte för att hon hade bajsat i vattnet och vägde så mycket att de ville se att hon fick i sig tillräckligt mycket mat vid amning. Tillslut gav de med sig och skrev ut mig om jag lovade att komma tillbaka dagen efter.
Sen vips blev hon 10 år, spelar trummor och önskar sig magväska i födelsedagspresent.
Drygt ett år och alltid glad. Här tillsammans med Zoe.
Sån liten plutt! 2 år och älskade musik.
Tre år och vet hur en matchar inredningen
Fyra år och sprayproffs!
Här fyller hon 7 år, känns som igår!
Cool femåring som jobbade på Kafe 44 med mig varannan söndag
I går lämnade jag barnen hos mormor och sen gick jag och Ramón på 40-års fest. Först var jag astaggad på att få klä mig fin och träffa massa folk men sen kom verkligheten tillbaka som en käftsmäll. Fick bland annat kramp av det vibrerande dansgolvet?!!! Vem hade räknat med det liksom… höll ut till tolvslaget och sen åkte vi hem.
Somnade fort men vaknade av kramp på baksidan av låret. Gjorde så jävla ont och har fortfarande ont. Ont i hela kroppen faktiskt. Vill bara ligga hemma och kolla serier. Kanske äta chips. Men hämtade barnen och en megastor zucchini hos mamma istället. Funderar på om det ens va värt med barnvakt hahaha. Well. Det var det antagligen. När jag fått sova på saken.
Ska sova om några minuter. Kanske somnar arg, det är nämligen dagens starkaste känsla. Tillsammans med flykt, men det hör nästan alltid ihop med starka känslor.
Haft en extremt jobbig skolstart med barnen. Trodde det skulle va 1000 gånger smidigare. Men byte till mellanstadiet och massa annat leker rivjärn på tillvaron.
Allt känns såklart starkare på kvällen när en är trött. Det är då hjärnspökena susar fram som värst. Så säger jag till barnen varje kväll de vill prata om jobbiga saker precis innan de ska somna. Det är bättre att sova då än att ge mer energi till spöken i huvudet. Så nu ska jag sova. Godnatt.
