I dag fyller Lily 10 år, det är alltså 10 år sen senast jag födde barn. Och nu är det snart dags igen. Tänkte jag ska berätta om dagen när hon föddes, eller så mycket jag minns i alla fall. 10 år är lång tid. Mycket har hänt sen dess. Jag blev ensamstående kort efter hon föddes, bytte yrkesbana, flyttade till en pytteliten men fantastisk lägenhet, lärde känna ännu mer fantastiska människor.
Det var en ny period i mitt liv, en period som både varit den jobbigaste men också den roligaste. Extremt utvecklande, växte flera centimeter under 7 år. Sen träffade jag Ramón och inledde en ny period av mitt liv. Visste du att alla kroppens celler är utbytta efter 7 år. Cool tanke tycker jag. Och älskar att bli äldre på grund av all erfarenhet som gör det enklare att leva.
Men nu backar vi i tiden. Precis som idag så var dagen hon föddes en klassisk höstdag med blåst och regn. Dagarna innan hade jag haft mycket förvärkar och kände mig enormt redo för förlossningen. Hon var beräknad på kanelbullens dag men jag var helt säker på att hon skulle komma innan eftersom Zoe gjort det. Zoe som blev hämtat av min syster och hennes familj under förmiddagen. Strax därefter åkte vi till SÖS med regelbundna värkar som gjorde ont i varje litet gupp taxin gjorde.
Blev inskriven och fick bada! Tror jag var öppen 4cm då. Älskade badet men fick tyvärr inte bada så länge eftersom hennes hjärta slog så fort. Hade öppnat mig fort också visade det sig på kontrollen när jag fått gå ur badet.
Utan varmt vatten blev lustgas smärtlindringen. Hade bestämt mig innan för att inte ta epidural pga dålig erfarenhet av förlossningen med Zoe. Och jag är extremt nöjd med det beslutet. Smärtan var jobbig men hanterbar och att få känna krystvärkar gjorde den här förlossningen helt annorlunda. Kroppen visste hur den skulle göra och jag kände en sån enorm kraft.
Veckan innan hade jag varit på tillväxtultraljud eftersom de misstänkte att hon var stor. 4600gram gissade de då. Plus minus 1000gram. Var minst sagt livrädd för att trycka ut ett så stort barn. Men det gick, cirka två timmar efter vi kommit in la sig en av barnmorskorna på min mage och tryckte vid en krystvärk och vips så var hon ute. Prick 4600gram.
Efter kände jag mig inte alls lika överkörd som första gången. Jag blev sydd litegrann och åt den fantastiska smörgåsbrickan. Sen kom det tråkigaste och jobbigaste beskeden av alla: jag skulle behöva stanna ensam på BB på grund av platsbrist. Hade så mycket ångest den natten och har skrivit i mitt förlossningsbrev att jag kommer ta mitt barn och åka hem direkt om det händer den här gången också Vill inte uppleva den ångesten igen. Men nu förtiden kanske en ska bli glad över att ens få en plats att föda på. Ramón berättade om en som fick åka till Södertälje förra veckan pga fullt på alla förlossningar i Stockholm. Rädd för det också. Men peppad på att föda.
Dagen efter bad jag om att bli utskriven om och om igen. De ville först inte för att hon hade bajsat i vattnet och vägde så mycket att de ville se att hon fick i sig tillräckligt mycket mat vid amning. Tillslut gav de med sig och skrev ut mig om jag lovade att komma tillbaka dagen efter.
Sen vips blev hon 10 år, spelar trummor och önskar sig magväska i födelsedagspresent.
