Mitt jättestora ärr som räddade mitt liv

Fotade och la ut en bild på min mage igår. Framifrån. Pga ser aldrig någon som fotar sin mage rakt framifrån och den ser jättestor ut i den vinkeln. Då syns mitt ärr också, ärret som misstas för kejsarsnitt eller hormonrand. Det är inget av det. Ärret är från en gång när jag höll på att dö i tarmvred.

Lika dramatiskt som det låter och allt började med att jag fick ett navelbråck när jag var gravid med Lily. Navelbråcket gjorde ont och var farligt så det bestämdes att det skulle bli en operation. Det gick snabbt och smärtfritt men framförallt var det superskönt att slippa ha ont. Det fick jag tillbaka gånger 1000.

Jag började få ont när jag plockade in disken. Tänkte först att jag ätit för många kanelgifflar till efterrätt men sen kändes det som att värken satt i ryggen och planerade ett varmt bad så fort jag lagt barnen. Var ensamstående och hann inte fokusera på hur ont det gjorde. La barnen som somnade fort och sen la jag mig i badet. Upplevde inte att det hjälpte så gick upp igen. Värken eskalerade och jag försökte massera mig själv med en pastaslev haha, funkade inte.

Ringde min syrra för att gnälla, det slutade med att hon bad mig ringa en ambulans. Nu i efterhand vet jag att jag väntade för länge men försökte hantera smärtan på grund av att jag var ensam med barnen. Sjukvårdarna kom samtidigt som deras pappa. De gav mig maxdos morfin i hallen och bar mig ner till ambulansen som körde mig med blåljus till sjukhuset.

Har aldrig haft så ont i mitt hela liv. Och när jag låg där i akutrummet som var fyllt av personal minns jag att jag tänkte att det är så här ont en ska va för att komma förbi den långa kön på akutmottagningen.

De konstaterade snabbt tarmvred, dels eftersom morfinet inte hade någon effekt. Sen ringde de överläkaren som skulle akutoperera mig och någonstans där tänkte jag att det är ganska skönt att dö.

Sen vaknade jag av min väckarklocka på uppvaktet. Min väska låg under sängen och en sjuksköterska kom och stängde av den, frågade vilka anhöriga hon skulle ringa. Jag tänkte mest på jobbet, var precis nyanställt på Aftonbladet och ville absolut inte bli sjukskriven. Så drogad av alla mediciner ringde jag min chef för att meddela att jag blivit lite akutopererad i natt men kommer in i morgon. Min chef ringde direkt min närmsta anhörig som var mamma vid den här tiden och sa åt henne att jag inte får komma tillbaka förrän jag är frisk.

Mitt i allt fick jag mens. Det var droppen som fick bägaren att rinna över. Kunde inte hantera mens med ett jättestort ärr över hela magen. Tur jag hade dropp med ständigt inkommande morfin.

Blev utskriven några dagar senare, sjukskriven i två veckor men var såklart tillbaka på jobbet en vecka tidigare. Skulle aldrig hända idag. Hoppas jag 😬

När en haft tarmvred är det väldigt vanligt att få det igen. Har haft det två gånger till. Senast för tre år sen. De gångerna har jag åkt in i tid och sluppit operation och istället fått hjälp med kontrastvätska, en skitäcklig grej men tusen gånger bättre än att sprätta upp magen. Dock hade det inte hjälpt första gången eftersom tarmen hade snott runt sig själv och vuxit fast i magväggen.

Sjuk grej att vara med om. Och något som förföljer mig hela livet. Minsta lilla magont är skitläskigt. Vi får väl se hur värkarna under förlossningen känns i jämförelse 😱


Share this post: 

Be the first to comment “Mitt jättestora ärr som räddade mitt liv”

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.