Har gått in i sista fasen av graviditeten nu, den som känns som att varje dag är fylld med väntan. Hela graviditeten är ju visserligen en väntan men det är annorlunda när det är så nära. I går kväll hade jag onda och ganska regelbundna sammandragningar som jag trodde var förvärkar men när jag provade att gå runt lite stannade de av. Falsk alarm. Minns hur det var såhär när jag väntade Lily i några dagar innan det satte igång på riktigt.

Har också sovit konstigt i två nätter och kroppen känns annorlunda. Så häftigt. Och jobbigt. Mest jobbigt är att hantera all smärta från foglossning och sammandragningar (förvärkar?). Kan liksom inte hitta något bekvämt sätt att ha min kropp på. Varken sitta, ligga eller stå funkar.

Idag ska jag avverka en milstolpe. Gå på grönan med familjen. Köpte biljetterna i somras och tänkte att då jävlar kommer jag va höggravid. Nu på senaste har jag varit nervös över att förlossningen ska starta så jag missar allt. Men jag gick faktiskt bara in i vecka 37 idag så än kan det dröja. Även om båda mina barn innan kom tidigare än utsatt BF.