Sommaren gör mina tankar till en berg- och dalbana. Jag älskar sommaren pga värmen men kan också känna att jag hatar den. Som en kompis påminde mig om förra sommaren: den är fylld med krav.
Krav som att vara ständigt glad, åka på roliga resor, sitta på uteserveringar, grilla, hänga med massor av vänner osv. Så dels psykiska krav som innebär att du ska va glad och social för att känna dig lycklig men också ekonomiska krav, att ha råd att resa, äta gott osv. Och nej, alla har inte tillgång till ett ställe på landet.
Jag försöker påminna mig själv om det när jag känner mig vilsen på sommaren. När jag funderar på vem jag är i allt det där. Jag har inte råd att resa speciellt mycket och har inte tillgång till något ställe på landet. Men är jag en person som älskar sommaren i stan? Kanske inte jämt. Älskar jag det på landet då? Jag vet inte.
Den här sommaren har jag och barnen bestämt att vi ska pyssla. Vi ska till exempel göra egen glass och prova oss fram till den godaste, vi ska göra tvål att ha hemma och till att ge bort när någon fyller år och vi ska sy hårsnoddar som jag inte kan stava till men de där som är poppis, du vet nog.
Tänker att jag ska försöka dela med mig så mycket jag hinner och orkar. Någon kanske blir inspirerad av sommarlivet i en förort till Stockholm, vem vet?!
