Herregud vad fort dagarna går just nu. Somrarna som egen företagare med två barn som är tillräckligt stora för att va hemma på sommarlovet medan jag jobbar är en utmaning. Tiden rusar iväg. Några veckors pusslande till sen ska jag ge mig lite halvledigt ett tag. Ledig på heltid kommer jag aldrig vara men det…
Sommaren gör mina tankar till en berg- och dalbana. Jag älskar sommaren pga värmen men kan också känna att jag hatar den. Som en kompis påminde mig om förra sommaren: den är fylld med krav. Krav som att vara ständigt glad, åka på roliga resor, sitta på uteserveringar, grilla, hänga med massor av vänner osv….
Vi har två barnlediga helger i månaden och trots att de är lika vanliga som barnhelger så känns de konstiga, kanske för att barnen jämt är här annars. Antagligen därför. Varannan barnledig helg jobbar dessutom Ramón lördagar och då passar jag också på att jobba. Den här lördagen innebar det att skicka enorma mängder paket…
Nu har vi bott här i drygt en månad och jag känner mig inte alls hemma. Får ingen känsla trots att allt är skitbra. En jättebalkong med vacker utsikt, ett drömkök, stora ytor osv. Men det känns inte alls som när jag flyttade in i förra lägenheten. Då kände jag mig hemma fast alla kartongerna…
Är så lycklig över att solen äntligen är här och värmer upp våra frusna själar. Firade med en bit pizza till lunch som jag hade tänkt att fota men var tydligen för hungrig för den försvann innan jag kom på att jag glömt fota. Jag är uppenbarligen ingen proffsbloggare :)))) Jag har inte heller något…
För några år sen var min arbetsplats Aftonbladet och en av mina arbetsuppgifter var att rubriksätta. Minns inte om jag någon gång använde ordet chock i rubriken men det ordet kommer antagligen alltid vara förknippat med min tid på bladet. Jobbade där i fyra år tills jag tröttnade på att klamra mig fast med näbbar…
Mina barn är så stora att de åker tunnelbanan till skolan själva. Det öppnade dörren till ett helt nytt liv. När minsta är hos mig (hon är här 8 dagar, hos pappan i 6 dagar) går jag upp 06.30 för att se till att hon vaknar, äter frukost och kommer iväg. Hon ringer när hon…
En vän sa att flytta är en stor stress för psyket. Var så skönt när hon sa det efter jag gnällt över hur mycket jag längtar efter vardagen. När allt har sin plats igen. När inte flytten tar den största platsen. Så glad att det inte är snö och minusgrader i detta kaos! Nu går…